Våga leva

Det här är typ en sammanfattning av det viktigaste som jag vill ha med mig i livet, som jag fick upp ögonen bättre för under tiden jag var i Rumänien.

Tacksamhet, för allt som Gud har välsignat mig med.

Att be tillsammans, även i och för vardagen.

Att be för sjuka, lägga händerna på dem och lita på att Gud hör.

Medvetenhet, om att det jag gör i Sverige kan vara lika mycket värt som att vara missionär.

Principen om lärjungaskap, gör alla till lärjungar och då behövs lärare.

Större medlidande och givmildhet, speciellt till de som är fattigare/har det sämre.

Våga kramas, det är ett sätt att visa kärlek.

Vi är alla syskon i Guds familj, lev som det.

Följ ditt hjärta, men tänk på vad du gör och varför.

Det har visst hänt lite sen sist. Jag befinner mig i Sverige sen den 2:e. Jag hade planerat att komma hem den 16:e. Flyget var bokat och allt. Men så blev det inte.

Det började med att jag funderade mycket på varför jag åkte och vad jag ville få ut av resan. Det handlade mycket om att få tid med Gud och hitta ny inspiration eller få nya vägvisningar. Jag kan verkligen säga att jag blev inspirerad. Inte till att flytta till ett annat land för att missionera, utan till att göra det jag gjort innan, men lite bättre, lite noggrannare, lite gladare och mycket mer helhjärtat.

Det finns en plats för alla, och jag kanske inte var så långt ifrån min som jag trodde.

Det började men en liten känsla av att jag kanske skulle åka hem. Jag försökte ignorera den, men den kom tillbaka. Så jag funderade mycket på var jag kunna nytta och kom på att det var på båda ställena. Alltså var jag tvungen att välja en, eller välja bort en. Jag skulle inte kunna välja bort en kom jag på och därför var jag helt enkelt tvungen att välja bort den andra. Det fanns så klart många anledningar och vi bad mycket för det.

Nu blev det så här och jag är glad för det. Känns fortfarande rätt. Jag hann hinna tänka mycket och lära mig mycket nytt. Återkommer lite senare med en sammanfattning med de viktigaste lärdomarna från resan.

Det är märkligt hur mycket  mer man kan lära känna sig själv varje gång man hamnar i en ny miljö. Jag vet bättre hur jag fungerar, vem jag skulle vilja vara och att kunna känna mig nöjd med de gåvor som jag har fått.

Vill någon vara snäll att hälsa till farmor att jag tänker på henne och har testat att göra riktig hemmagjord nyponsoppa och sen nyponte på resterna och att de båda blev väldigt goda. Fattar inte att jag inte testat innan. Här finns jättegott om nyponbuskar och nyponen är små men fortfarande fina.

Nu står en äppelpaj i ugnen för jag spelade Settlers med några andra och vi kom överens om att förloraren bjuder på fika, så ni kan ju räkna ut hur det gick. Någon gång framöver blir det att baka vörtbröd med ingredienser som mina underbara föräldrar skickat till mig, TACK för det härliga paketet. Nu behöver jag inte längta hem lika mycket, nu är det bara alla underbara människor som jag saknar!

Var på Kids Club i fredags och det var typ 30 ungar mellan 3 och 7 år. Blev riktigt vilt och skrikigt, men var rätt så roligt. De är så fulla av energi. Och jag fick gå med och hämta barnen hemma hos dem så fick se hur det såg ut inne i en del av romernas hus, det var spännande. Så annorlunda…

Kramar

Äntligen! Ska till skolan i morgon och var med de minsta barnen. Har kommit långt med byggandet och nu kan de undvara mig.

Ser så mycket fram emot lite omväxling och att få vara lite mer med barnen. Tror det kommer bli mer med det framöver.

Annars har dagarna varit rätt lika ett bra tag nu. Mycket findetaljer att fixa så det snart kan öppna boendet igen.

Men just nu känner jag mig rätt hemma här och är glad. Det är halva tiden som är kvar nu :-)

Har jobbat hela veckan med att renovera på boendet för hemlösa. Det är i slutskedet av renoveringen för det ska vara klart innan vintern så de kan ta in hemlösa igen, för just nu är det stängt. Så det har varit mycket målning och annat tråkigt finarbete. Men idag har jag lagt in heltäckningsmatta, och det var riktigt roligt. Eller så har jag bara varit på väldigt bra humör idag, kanske för att jag pratade med min teamledare att jag vill byta till ett humanteam så snart de kan undvara mig vid renoveringen.

Jag har också råkat bli anställd lunchlagare till min arbetskollega Dan. Det började med att jag delade med mig av min lunch när han inte hade fixat egen och nu har det blivit att han betalar för en del av ingredienserna så lagar jag lunch och tar med till oss båda. Och idag lagade jag middag till alla i huset, blev pizza. Vi har roterade schema så alla för laga middagen i huset. Vi är ju tretton som bor tillsammans.

Nu känns det rätt hemma här och jag börjar lära mig alla rutiner så det är lättare att planera veckorna. Men är ledig hela dagen imorgon och har inga planer än, Har inte kommit på något bra att göra. Kanske gå en promenad upp i bergen, det är underbar natur vi bor vid, vid bergsfoten mellan massa små bergskullar och det stora slätterna.

Det jag saknar mest i matväg är riktigt bregott, svensk ost, riktigt kött och grovt mjöl. Annars går det rätt bra att laga mat och baka och äta det som finns att få tag på här.

Ha det bra och ta hand om trevliga, rena, välskötta och bortskämda Sverige tills jag kommer hem. Kram

Dagarna går rätt fort, eller iallafall de dagar vi jobbar. De andra dagarna är lite sega, för det är inte så mycket att göra.

Idag har jag målat, vilket var dötrist om det inte vore för väldigt trevligt sällskap och bra samtal.

I måndags och tisdags borrade jag brunnar och i onsdags var det undervisning. Den var rätt bra. På kvällen var det cellgrupp, den var sådär…

Jag trivs rätt bra men har inte riktigt hittat min plats än och längtar hem lite titt som tätt, men känner redan att tiden kommer gå hur fort som helst.

Det har snart gått en vecka sen jag lämnade Sverige, men det har gått fort. Jag börjar känna mig lite mer hemma här nu och lära känna människorna lite grann.

I fredags var jag med och borrade vattenbrunnar för hand. Det var ett riktigt slitgöra. Marken här består av riktigt styv lera de första 3 – 4 meterna och sen är det sand. Så först borrar vi med något som kan liknas vi ett isborr, men väldigt mycket längre, och då kan man bara borra 5 – 10 centimeter djupare åt gången innan man måste dra upp hela borret och ta bort leran som lossnat, annars blir det sån vakuumeffekt att man inte kan få upp borret. Det tar fyra man runt 3-5 timmar att borra sig ner genom leran. Och sen börjar det jobbiga, att få upp sanden. Sanden går inte att borra upp, för då rasar den bara ner och bildar ett stort hål. Så då sätter vi ner plaströret som utgör brunnen så långt ner det går och sen har vi ett slags stålrör med en kedja på som vi firar ner i brunnen och rycker upp och ner så den fylls med sand. Sen är det bara att fira upp den, tömma den och göra lika dant igen samtidigt som man tvingar ner plaströret i samma takt som man gräver bort sanden. Vanligtvis så behöver vi komma ner ytterligare typ två meter ner i sanden för att hitta bra med vatten. Detta gör vi ute i de fattiga förortsområdena i Siria. De har tillgång till rent vatten redan men har typ tio minuter att gå för att hämta det och måste man gå och bära vattnet så sparar man på det så mycket man kan och då blir hygienen det som först blir lidande…

Igår var vi helt lediga eftersom vi försöker jobba måndag till fredag. Så jag åkte med några andra till en marknad i Pancota lite norr om Siria. En riktigt gammaldags marknad där de sålde väldigt mycket grönsaker, kläder både nya och begagnade, massa skrot och skräp i mina ögon men som säkert någon kunde ha nytta av, de sålde alla sorts djur, kaniner, höns, får, kor, hästar mm. Rätt mycket vem som helst som hade något de inte behövde försökte sälja det där.

Sen bakade vi kakor och bullar och bjöd ett gäng som inte bor med oss på fika för de ska åka hem på tisdag. Det var riktigt trevligt och så avslutade vi kvällen med att leka maffia. Det var kul att lära känna alla lite bättre. Nu är det morgon och som alltid är jag ensam uppe på morgonen… Det är skönt för jag behöver en stund med lugn och ro varje dag.

Rumänskan går faktiskt framåt nu, tänkte ge upp ett tag men nu kommer jag ihåg en del ord, lyckades faktiskt gå och handla själv i en liten lanthandel :-)

Kram på er alla!