Hur ser undervisning ut på en konstnärlig högskola i ateljéer, verkstäder och experimentella rum? I denna krift delar lärare på Konstfack med sig av konkreta metoder, reflektioner och frågor om lärande, feedback och pedagogik.
Paulina Nyman arbetar som högskolepedagogisk utvecklare med inriktning på skrivande i Konstfacks studieverkstad. Det innebär bland annat att hon handleder studenter i skrivande, utvecklar skrivdidaktiska metoder i samråd med institutionernas kollegier och ansvarar för våra högskolepedagogiska utbildningar, där skrivande och reflektion är en central del.
Varför har denna bok kommit till?
– Boken föddes ur en känsla av att den högskolepedagogiska baslitteraturen inte riktigt speglar undervisningsvardagen på Konstfack. Här arbetar vi ofta med undervisning och examination i andra former än salstentor och traditionella seminarier – våra klassrum är lika ofta verkstäder, ateljéer och projektmiljöer. Vi ville utforska vad det innebär att undervisa i en konstnärlig högskolemiljö, vad vi menar med kunskap och lärande där, och om det går att formulera det i text.
Och varför just nu?
– Under våren 2024 efterfrågade vår arbetsgrupp för högskolepedagogisk utveckling ett inspirationsmaterial som kunde synliggöra just dessa frågor och samtidigt stimulera fortsatt pedagogisk diskussion – både hos oss själva och, på sikt, på andra konstnärliga högskolor.
Vilken är målgruppen?
– Målgruppen är i första hand deltagarna i vår egen högskolepedagogiska utbildning samt lärare och pedagoger inom konstnärliga utbildningar. Vi hoppas dock att boken också ska vara relevant för alla som är intresserade av undervisning, lärande och kunskapsbildning i bredare mening.
Hur valdes skribenterna ut?
– Uppdraget gick ut brett inom Konstfack, och riktlinjerna var medvetet få för att ge utrymme åt olika sätt att tänka och skriva. Vi ville fånga en mångfald av perspektiv, röster och erfarenheter – resultatet är därför en brokig samling texter som rör sig mellan det konkreta och det reflekterande, säger Paulina Nyman.
