Sextionio inlägg skrev jag om ”föräldrahemmet” här på bloggen under ett antal år. Hur det är att bli gammal och bo i ett hus med trädgård och att fortsätta sköta detta. När tiden kommer då man inte ser, vill se eller har förmåga att ta hand om hus, trädgård, sköta räkningar, m.m. Dessutom inte vill flytta till något utan alla ”måsten”. Det blir son eller dotter som till slut får sköta detta. Men nu är det till viss del över. Innan dessa år faller i glömska med ”föräldrahemmet” och hur demensen utvecklades för far under många år har jag börjat skriva ned för mig själv hur det började och de olika stadierna och hur slutet infann sig.

Den här bloggen startade jag med tanke om att det skulle vara en textblogg och inte så mycket en bildblogg. Jag höll väl min inriktningen under något år, men efterhand blev det fler och fler bildinlägg då inspirationen tröt. Bildinlägg var ju precis det jag haft på mina andra bloggar genom åren. Det känns ju lite onödigt kan tyckas, även om det till största delen inte är samma besökare. Jag får väl se vart denna blogg tar vägen 2026.

Jag lyckades sova förbi alla raketer och smällare i samhället, inget ovanligt faktiskt. Med öronproppar eller om det drar i ordentligt så har jag ett par hörselkåpor så funkar det bra. Det var inget som egentligen höll mig uppe igår.

Men nu 03:30 sitter jag här med kaffe och macka. Vårt Nyårsaftonsfirande hade klarats av under eftermiddagen och tidig kväll. Ett antal trevliga timmar hos son, sonson och svärdotter dessutom tillsammans med svärdotterns föräldrar, vilket alltid är lika trevligt. Vår son är en bra ”vardagskock” som lätt lagar olika goda rätter så även till Nyåraftonen. Han är väl den i deras familj som står för huvuddelen av all matlagning vardagar som helg. Han gör det verkligen bra och han är nyfiken på nya recept. När vi rensade hans farmors alla recept i huset ville han ha allt som fanns. För hans farmor är också en som kunde laga god mat och bakverk. Det har alltså hoppat över en generation, som det kanske ofta gör.

Nyårsfirande slutade ganska abrupt då jag fick ett samtal från äldreboendet vid 18:00 om att min far just somnat in. Han tyckte kanske att 2026 kunde han lämna outforskat och att de nästan 94 åren på denna jord kunde räcka. Jag hade det på känn att det där samtalet var på gång endera dagen. Jag satt hos honom i måndags och nedgången under de senaste ca 10 dagarna hade inte ändrats. Jag satt vid hans sida och höll hans hand, han hade styrkan i handgreppet kvar, men kanske inte så mycket mer. Jag pratade lite om hans trädgårdsintresse, om hundarna, om hans barnbarn, m.m. Summerade lite om vårt liv ihop och min tacksamhet för all handgriplig hjälp och att han och mor alltid ställt upp när det behövdes. Kanske hörde han, kanske inte, men hans hand tog ett lite fastare grepp om min hand då och då.

Nyårskvällen avbröts alltså lite abrupt och det blev att åka hem och meddela mor om beskedet. Ringde begravningstjänsten och de svarade Nyårsafton klockan 19:00, bra service. Så idag om några timmar åker vi till äldreboendet och påbörjar den här processen. Mitt i allt så känner jag nu en tacksamhet med att allt gick i rätt ordning om man får säga så. Fixat nytt boende till mor här i lägenhetshuset, sedan fick deras hus sålt med tillträde för en månad sedan av de nya ägarna och så detta igår. Det kunde kanske lätt ha strulat till sig under 2025.

God fortsättning till er som läst mina offentliga minnesnoteringar.

Svärmor skulle fyllt 100 år idag. Ungefär vid denna tiden 1977 träffade jag henne första gången. Hon var så klart inte min svärmor då för jag och B hade träffats bara någon månad innan.

Det var en vardagskväll som jag och B åkte ut till huset där B’s föräldrar bodde. Svärmor stod vid diskbänken och diskade upp efter middagen. Jag satte mig vid köksbordet och vad jag minns pratade vi lättsamt och naturligt trots att det var första gången, men så var det säkert inte, men känslan var så. B stannade kvar en stund i TV-rummet, en av hennes bröder hade kommit hem och hälsat på och ätit middag.

Det här med lättsamt och naturligt tillsammans med svärmor blev det i alla fall resten av åren. Vi gillade varandra helt enkelt, ända från den där vardagskvällen 1977.

April 1980 i köket med svärmor. B fotar svartvitt och går en fotokurs.

Här sitter man i datorskärmens sken, klockan är strax efter 04:00, kaffet är klart och upphällt i en mugg och en liten ostmacka till det. Kollar vår nätprenumeration på Borås tidning som är bra. Sedan slentrianmässigt på Expressen och Aftonbladet, men det finns ingen seriositet på deras nätupplaga längre. Jag går igenom era bloggar men ganska lite har hänt på bloggfronten. Men snart kan det hända något för jag vet en man som har ungefär samma vanor som jag. Vi brukar avhandla inlägg redan vid 5-6-tiden på morgonen. Jag klickade in på hans ena blogg och kommenterade ett inlägg och strax efter vid 05:00 kom ett svar. 🙂

”Det är något varje dag” sa ofta min svärfar under sin tid som pensionär. Jag tyckte kanske att han överdrev, hur mycket kan det vara, tänkte jag. Men jag ser att så är fallet varken man vill eller inte. Bl.a. har jag i veckan letat kläder till min far efter ett SMS från personalen på äldreboendet (så som de ofta gör) som önskade specifika plagg. Men det är inte alltid lätt att hitta här på orten så det blir en del åkande. Idag tar jag med min mor så åker vi dit och överlämnar detta och så får hon träffa sin make.