Jag vet inte varför jag fick upp den tidigare riksdagsledamoten Elin Lundgrens sida på Facebook i dag men jag blev så ställd när jag läste hennes självgoda text så jag måste publicera den här. Bilden är tagen från hennes offentliga inlägg.

S ska inte smöra inte för osund manlighet!

Att det främst är män som röstar på SD vet vi redan. Vi vet att det är en allmän våg över världen som är högerkonservativ. Större andel män än kvinnor röstar på Trump. Tycker han är fräck och handlingskraftig.

Mitt parti, Socialdemokraterna, är mer populära hos kvinnor än hos män. Jag vet att det bekymrar en del i partiet. Själv skulle jag vara riktigt glad om som nästan alla kvinnor röstade på S. Och de bra männen. Då skulle vi ha egen majoritet och kunna ta rejäla, nödvändiga tag mot ojämlikheten, satsa på välfärden och jobba mer engagerat mot klimat- och miljöproblem. Politiken skulle vara bättre för människor på helheten. Inte bara för priviligierade, vita män som redan har allt och lite till men ändå ser sig som offer när de får ett kostråd om att inte äta fullt så mycket kött av hälsoskäl.

Med det sagt, det finns ett gäng goda män som röstar på och företräder sossarna. Men en del av dem är lite rädda. Rädda att vi ska bli ett alltför feminint parti. De vet, medvetet eller omedvetet, det som genusteoretiker bollat runt på i decennier. Män vill inte förlora några privilegier och de vill inte drabbas av någon fjantig kvinnlighet på kavajslaget. Även de godaste börjar darra när det är inte är tillräckligt många män i omlopp. Tyvärr en del kvinnor med, eftersom vi kvinnor också fått lära oss att manlighet är norm och nödvändigt. Därför jobbar partiet nu med vår politiska retorik på ett sådant sätt att den ska lockar de tuffa grabbarna. Tänker några. Hårdare tag, mer straff och bura in barn. Hoppas män som gillar hårda tag ser detta! I dag har vår partiledare lagt upp ett romanisterande inlägg om forna tiders bil för att säga det självklara, bilen är viktig. Hoppas några tuffa män ser detta! Vi tar inga tag för att stoppa helt orimliga utvisningar av människor som varit i Sverige länge vilket blir problem i välfärden i våra kommuner, för att inte tala om personliga familjetragedier. Hoppas män som är rasistiskt lagda och älskar utvisningar ser detta!

Det är så många människor i Sverige som inget hellre vill än att se en fördelningspolitik som gör att man slipper läsa rubriker om barn som inte får julklappar, äldre som inte får den omsorg de behöver, unga som behöver mer resurser i skolan. Det är för de människorna som vi socialdemokrater finns. Som vi på sikt vill ge kostnadsfri kulturskola, tandvård, vaccinationer och annat för att alla ska kunna ha så bra och roliga liv som möjligt

Som socialdemokrater måste vi visa att vi vill bygga ett samhälle för framtiden, och stå för det. Vi måste orka hålla i den forskning som finns och inte ramla ner i hålet där vi skiter i vetenskap för att tro att vi ska vinna de tuffa männen. Vi kommer ändå aldrig att vara tillräckliga för den klicken.
Vi ska säga vad vi förordar när vi står med den här frustande, missnöjda horden av män framför oss. Inte anpassa oss. Inte vika ner oss. Männen som är så rädda för allt att de direkt blir hotfulla. De är rädda för vegetarisk mat, för elbilar, för vindkraft, för invandrare, de är rädda för våtmarker, för bögar, för kvinnor med åsikter, för att testa dubbdäcksfria sträckor, för vargar, för män i klänningar, för att åka buss … De är så rädda. Vi socialdemokrater har inte råd att vara rädda för dem. Vi ska prata om allt bra vi vill göra! Repetera alternativen igen och igen. När vi har makten ska vi verkställa.

På sikt kommer då de rädda männen att bli mindre rädda, till och med glada igen. Ta da!

Jag vet nästan inte var jag ska börja men hon måste i alla fall identifiera mig som en ickegod kvinna som aldrig kommer att rösta på Socialdemokraterna, även om jag ibland kan hålla med dem i vissa samhällsfrågor. Nästa fel är att hon grovt generaliserar män som om det enbart som skulle finnas svart eller vitt. Världen har aldrig varit svart eller vit utan det har alltid funnits en gråskala. Populistiska  maktmänniskor som ser världen i enbart alla färger (vitt) eller i avsaknad av färger (svart) är mycket farliga människor. Sen försöker hon vifta bort många av dagens problem genom att skylla på män som vill leva i ett tryggare samhälle.

Sedan länge har delar av socialdemokratin gått vilse när man valde den identitetspolitiska ideologin, som aldrig löser några samhällsproblem, i stället för att vara det arbetareparti som man en gång var och som gjorde att partiet var tveklöst störst i landet. Många manliga arbetare valde ju 2006 att gå från Socialdemokraterna till Nya Moderaterna för att sedan gå vidare till Sverigedemokraterna. De som tidigare röstade varje gång på S svartmålar nu Elin Lundgren. S bestod faktiskt till stor del av den toxiska manlighet som Elin nu spyr på. Då var det minsann inget problem med att ha dessa väljare. Varför då inte försöka få tillbaka dem och visa på alternativa lösningar på de samhällsproblem som Sverigedemokraterna har lyckats identifiera? Sverigedemokraterna har oftast rätt i sin samhällskritik men de har inte de bästa lösningarna.

Att sedan visa upp ett sånt förakt för dessa män som ofta har en lägre utbildningsnivå och som definitivt inte är privilegierade vinnare i samhället visar bara på att man är alldeles för bekväm och ett indirekt erkännande att man har förlorat arbetarklassen för evigt.

Nej du, Elin Lundgren, ditt inlägg var bara ett sätt att spä den polarisering som råder i hela världen. Du hade väl åtminstone, för jämställdhetens skull, nämna något om den toxiska kvinnligheten också.

För er som inte vet något om Elin Lundgren var det hon som låg bakom Arbeit macht frei-skandalen 2012.

Jag har valt att lista låtarna i de tre 1980-talsutgivningarna, EP:n Mercyful Fate och LP:na Melissa och Don’t Break The Oath. Efter de tre startade King Diamond sin solokarriär. Jag kommer senare göra samma sak med Slayers två första album.

Mercyful Fate – 1982 (Jag har självklart valt en omslagsbild där kvinnans bröst inte syns.)
”A Corpse Without Soul” – En låt i övergången mellan 1970-talshårdrock och 1980-talsheavymetal.
”Nuns Have No Fun” – Låten får mig att tänka på samtida Judas Priest men inte alls lika bra.
”Doomed By the Living Dead” – Som föregående låt men med mer känsla av ondska.
”Devil Eyes” – Lite discocymbaler i bakgrunden men annars en vanlig hårdrockslåt med tyngd.
Kommentar: Debuten av Mercyful Fate är inte bra men är ändå lovande på något sätt. Det spelas klassisk tidig 1980-talshårdrock utan några egentliga spår av protoblackmetal.

Melissa – 1983 – (Ett sånt fantastiskt albumomslag.)
”Evil” – En ösig heavymetallåt och som förstalåt på denna första LP satte bandet nu tonen för det som blev deras korta deras stortid, och som King Diamond sedan fortsatte med.
”Curse of the Pharaohs” – En första avstickare till Egypten och vanlig heavymetal.
”Into the Coven” – 5:11 – Spännande gitarrintro som sen övergår till att bli rejält tung. Här kommer den första antydan till protoblackmetal även om låten plötsligt blir lugn ett i mitten.
”At the Sound of the Demon Bell” – Vanlig heavymetal och en ganska tråkig låt i ojämn takt med undantaget för det sköna oh:andet. Tidigt King Diamond-sound.
”Black Funeral” – Nu jävlar händer det saker. Det här är progressiv protoblackmetal och en av bandets bästa låtar.
”Satan’s Fall” – Den låt med mest spår av det kommande King Diamond-soundet.
”Melissa” – Bandets absoluta masterpiece men som ju är en stegrande ballad, d.v.s. som ökar tempot, och därför inte alls platsar i blackmetalspåret. Melissa var namnet på King Diamonds dödskalle.
Kommentar: Det hände mycket med bandets musik mellan 1982 och 1983. Det här albumet är utan tvekan bandets masterpiece och man kan på en låt höra lite spår av protoblackmetal.

Don’t Break The Oath – 1984 – (Ett nästan lika fantastiskt albumomslag.)
”A Dangerous Meeting” – Här börjar det direkt med progressiv protoblackmetal …
”Nightmare” – … för att sedan övergå till tidigt 1980-talsheavymetal. King Diamonds sång löper perfekt med i musikens tempo inledningsvis men sen blir låten progressiv. En underskattad låt.
”Desecration of Souls” – Den här låten är inte bra. Tråkig hårdrock.
”Night of the Unborn” – Lite bättre än föregångaren men också ganska tråkig.
”The Oath” – Underbart intro och en av de bättre låtarna på skivan. progressiv protoblackmetal blandat med vanlig Heavy Metal och med Dimmu Borgirs hitkänsla.
”Gypsy” – Ett skönt tunggung med hitkänsla igen och absolut lite spår av progressiv protoblackmetal.
”Welcome Princess of Hell” – Mycket progressiv protoblackmetal-låt.
”To One Far Away” – Instrumental ballad.
”Come to the Sabbath” – Inlednigen känns om allsångslåten nummer 1 och övergår sedan att bli mycket progressiv och med King Diamond-inslag.
Kommentar: Don’t Break The Oath blev en större kommersiell framgång än Melissa. Albumet är det med mest progressiv protoblackmetal-låtar.

Sammanfattande kommentar: Mercyful Fate spelar som bäst progressiv protoblackmetal och gör det mer med tiden. De måste ha varit en stor inspiratör till den andra Black Metal-vågen. När det inte är protoblackmetal så hör man det som sen blev bandet King Diamond.

Jaaaa, det kanske blir ett sätt för mig att sparka igång den här bloggen igen genom att lägga ut AI-bilder som jag är nöjda med. (Den här sista meningen i det här stycket skrev jag enbart för att bilden och texten skulle se bra ut på min dator.)

Jag känner att jag måste reda upp det här med Venom och vad de spelade för musik egentligen på 1980-talet. Jag gör det genom att kategorisera låt för på de sex 80-talsplattorna. På 1990-talet är det inte längre samma band även om det är Tony ”Demolition Man” Dolan som tar in bandet i det decenniet. Hans första skiva med Venom är dock på ungefär samma nivå som de första där Conrad ”Cronos ” Lant är frontmannen.

Enligt Wikipedia spelar Venom stilarna Heavy Metal, Speed Metal, Thrash Metal, Black Metal (first wave) och NWOBHM (New Wave of British Heavy Metal). Den sistanämnda genren kan vi stryka eftersom det är rent nonsens lika mycket som att Def Leppard skulle spela NWOBHM. Så bara Heavy, Speed, Thrash och Black Metal (first wave/proto) kvar. Jag har valt att bara använda mig av benämningarna Thrash Metal och Black Metal. OBS! Jag tänker inte recensera låtarna så mycket utan mest bara beskriva dem och jag tänker inte heller kommentera bonuslåtar som har kommit ut på senare utgåvor av samma skiva.

Welcome to Hell – 1981 – Black och Thrash Metal

1. ”Sons of Satan” – Första spåret på den första plattan är helt klart Black Metal med inslag av lite Thrash Metal. Sen finns det även ett mycket tungt blues-stycke i mitten av låten, vilket i mening är det som gör skillnad mellan Hårdrock och Heavy Metal eftersom hårdrocken still got the blues jämfört med metal-musiken. Men att kalla Venom för Hårdrock i stället Heavy Metal fungerar ju inte.
2. ”Welcome to Hell” – Låtens sköna gung gör den lite svår att placera men själva Welcome to Hell i refrängen, eller vad man ska kalla det, gör den till Black Metal. Även öset efter kvinnans röst förstärker det.
3. ”Schizoid” – Den här låten är så Thrash Metal.
4. ”Mayhem with Mercy” – Ett kort instrumentalt stycke på c:a en minut och definitivt ingen metal alls utan mer något som Black Sabbath hade kunnat gjort på 1970-talet.
5. ”Poison” – Svängig Thrash Metal.
6. ”Live Like an Angel (Die Like a Devil)” – Låtens spikraka spår gör den till Black Metal.
7. ”Witching Hour” – Här måste jag bara lägga in den klassiska live-versionen (från Hammersmith Odeon?), efter skivans alla elvalåtar. Introt med den mörka rösten och häxklagandet gör den till Black Metal även om den absolut spelas i Speed och Thrash Metal-tempo.
8. ”One Thousand Days in Sodom” – Sån härlig tunggung i den här låten som jag anser är Thrash Metal.
9. ”Angel Dust” – Absolut Black Metal.
10. ”In League with Satan” – Black Metal p.g.a. tidernas tunggung.
11. ”Red Light Fever” – Sista låten som inleds lite fjantigt känns bara som utfyllnad och är Thrash Metal.

Black Metal – 1982 – Black och Thrash Metal

1. ”Black Metal” – Låten som har namngett en hel metalsubgenre. Det går väl inte annat än att kalla det här för Black Metal?
2. ”To Hell and Back” – Black Metal men hade kunnat vara Thrash Metal om den spelats fortare.
3. ”Buried Alive” – En av bandets bästa låtar som absolut är Black Metal.
4. ”Raise the Dead” – 2 minuter och 45 sekunders fortsättning av den förra låten och nu har det övergått till Thrash Metal.
5. ”Teacher’s Pet” – En Thrash Metal-låt om en sliskig skolmiljö.
6. ”Leave Me in Hell” – Thrash Metal men lite svårplacerad.
7. ”Sacrifice” – Tråkig Thrash Metal-låt.
8. ”Heaven’s on Fire” – Också en tråkig Thrash Metal-låt.
9. ”Countess Bathory” – Nu snackar vi Black Metal med underbart tunggung. Som Mantas själv säger, var fick Bathory sitt namn ifrån?
10. ”Don’t Burn the Witch” – Ganska bra Thrash Metal-låt.
11. ”At War with Satan (Preview)” – En massa snack med klagande och instrument i bakgrunden. En förvarning om nästa skiva som kom två år efteråt. Odefinierad!

At War with Satan – 1984 – Mestadels Thrash Metal

1. ”At War with Satan” – Ett nästan 20 minuter långt experiment som jag definierar som Black Metal.
2. ”Rip Ride” – Spikrak Thrash Metal.
3. ”Genocide” – Spikrak Thrash Metal igen.
4. ”Cry Wolf” – En till Thrash Metal-låt.
5. ”Stand Up (And Be Counted)” – Det gutturala vrålet i början och en text om Satan och demoner samt textraden ”We are the black metal gods”. Black Metal men på gränsen till något annat.
6. ”Women, Leather and Hell” – Thrash Metal.
7. ”Aaaaaarrghh” – Trams Metal!

Possessed – 1985 – Nästan enbart Thrash Metal

1. ”Powerdrive” – Thrash Metal.
2. ”Flytrap” – Thrash Metal igen.
3. ”Satanachist” – Skön inledning som det passar sig en Black metal-låt även om låten är på gränsen till Thrash Metal.
4. ”Burn This Place (To the Ground)” – Thrash Metal igen.
5. ”Harmony Dies” – Thrash Metal igen.
6. ”Possessed” – En sån här låt om att vara besatt och i det tempot kan inte vara annat än Black Metal.
7. ”Hellchild” – Tillbaka till Thrash Metal igen.
8. ”Moonshine” – Tråkig Thrash Metal.
9. ”Wing and a Prayer” – Definitivt Thrash Metal.
10. ”Suffer Not the Children” – Thrash Metal igen.
11. ”Voyeur” – Tråkig Thrash Metal.
12. ”Mystique” – Tråkig Thrash Metal igen.
13. ”Too Loud (For the Crowd)” – Skivan avslutas med en grymt skön Thrash Metal.

Calm Before the Storm – 1987 – Rent Thrash metal-album

1. ”Black Xmas” – Trots titeln ingen Black Metal i den här låten utan det här är en Thrash Metal-låt.
2. ”The Chanting of the Priests” – Thrash Metal.
3. ”Metal Punk” – Thrash Metal fast låttiteln antyder något annat.
4. ”Under a Spell” – Thrash Metal igen.
5. ”Calm Before the Storm” – Skön inledning på denna Thrash Metal-låt.
6. ”Fire” – Tråkig Thrash Metal.
7. ”Krackin’ Up” – Tråkig Thrash Metal igen.
8. ”Beauty and the Beast” – Thrash Metal men med lite punkrockinslag som några andra låtar på skivan.
9. ”Deadline” – Thrash Metal.
10. ”Gypsy” – Ösig Thrash Metal.
11. ”Muscle” – Thrash Metal-låt som påminner lite om Teacher’s Pet.

Prime Evil – 1989 – mestadels Thrash Metal

1. ”Prime Evil” – Anledningen till att jag har med Venoms hela 1980-tal är just den här skivan där Tony ”Demolition Man” Dolan medverkar på några Black Metal-låtar.
2. ”Parasite” – Tråkig Thrash Metal.
3. ”Blackened Are the Priests” – Black finns med som de första bokstäverna i titeln och den börjar lite suggestivt. Gränsfall men jag säger ändå Black Metal, bl.a. för bastonerna i mitten.
4. ”Carnivorous” – Thrash Metal.
5. ”Skeletal Dance” – Skön Thrash Metal-låt.
6. ”Megalomania” (Black Sabbath cover) – Det här är en av mina absoluta favoritlåtar med Black Sabbath och Venom gör en klart intressant nerbantad Black Metal-tolkning av den.
7. ”Insane” – Helt ok Thrash Metal-låt.
8. ”Harder Than Ever” – Skön Thrash Metal-låt.
9. ”Into the Fire” – Thrash Metal igen.
10. ”Skool Daze” – Avslutningen är en fortsättning på Teacher’s Pet. Thrash Metal.

Så procentuellt spelade Venom typ 22 % Black Metal och 78 % Thrash Metal, samt lite övrigt som jag inte räknar med, under 1980-talet. Att Venom var de som myntade uttrycket spelar ingen roll, de har hela tiden varit ett Thrash metal-band med inslag av Black Metal och de grundade den genren. Ja det är var min åsikt och jag skiter egentligen i vad andra tycker … men kommentera gärna ändå

Linda Jerneck i Expressen 7 oktober 2025:

Att inte kunna skilja på Netanyahus regering och religionen judendom är som att hålla alla svenska muslimer ansvariga för IS, eller lasta alla kristna för Knutbymorden. Det är lika konspiratoriskt som korkat.