Papperstussen

...... skriver jag här nuförtiden.
Jag har haft semester i snart en vecka och vädret har varit fint tills idag då det är lite grått och det har regnat i natt. De två äldre barnen kom hem i förrgår. Jag fick köpa mörkläggningsgardiner till mellansonen, han är van vid mörkret söderut och kunde inte somna i rimlig tid, men i natt gick det bättre.
Jag saknar inte jobbet nämnvärt och ser fram emot tjänstledigheten i höst. Hela hösten fram till 15 december. Ska ta nåt vik om det finns behov någonstans, annars ledig. Kanske skriver jag ner historien om mitt liv. Som om det skulle ta slut snart, ja men man vet ju aldrig. Cancern kommer fort. Eller stroken, hjärtproblemen. Dock verkar jag inte ha ärvt min moders höga blodfetter, just i den biten verkar jag brås på farfars sida där det finns sega, långlivade herrar och damer. Jag har forskat lite och ända bort  till 1700-talet ser man att det finns människor som blev över 80 år, vilket måste ha varit ovanligt på den tiden.

På balkongen växer det bra, jag har redan ätit gurka och tomaterna är på gång, dock gröna fortfarande.

Har sökt ledigt i höst, några månader blir det om det beviljas, men det var visst på gång. Har känt mig sliten ett längre tag. I helgen var vi på barnkördagar och där träffade jag en nestor, nu pensionerad, som var med som hjälpreda i sin gamla församlings körer. Han sa att "när körarbetet går bra, då är det kul, men när det går dåligt, då är det inte kul". Han sa också att när man går i pension, då måste man fortsätta vikariera annars glömmer man allt på två år. Att prata med honom betydde mycket för mig.
Tre och en halv månad planerar jag att vara borta. Sen vet jag inte om jag kommer tillbaka. Men det får vi ju se. Människan spår, Gud rår.

Idag har det snöat, blött och rikligt. Vatten rinner nedför stammarna på häggarna här utanför vårt köksfönster. En dyster syn.
Ugglan jag såg igår nere vid fjärden skymtade jag inne i stan idag. Eller var det hans brorsa. Hökuggla såg det ut som. Inte så jättestor, inte som en slaguggla.
Uggleminne: en stor sådan satt utanför fönstret i ett träd när jag för länge sedan sov hos min farmor och farfar i byn. Annars är det inte ofta jag sett ugglor, verkligen inte ofta. Kanske för att dom är nattaktiva?

Körarbetet: barnkördagarna gjorda. En övning med båda barnkörerna kvar, sen sjunger dom på söndag.  Avslutning med äldre gruppen onsdagen efter. Vuxenkören: Några övningar, en kördag i grannförsamlingen och en uppsjungning 22 maj. Sen är det sommarschema som gäller för mig. Semester 10 juli. Jag ska nog orka, det känns ganska ok just nu.

....fast inte ännu, först ska vi igenom det dystra.
Jag sitter dock och känner mig väldigt nöjd. Klarade att spela hela "O Mensch, bewein dein Sunde gross" (ursäkta stavningen!) nästan felfritt. Precis när stycket var slut så var altaret avklädd, och efter några sekunder lades kudden med törnekronan på altaret.
Kollegan E sjöng solo under mässan, och gjorde liksom jag verkligen sitt bästa. Mer än så kan man inte göra. Jag hade övat verkligen ordentligt och det gav resultat.
Nu går jag på påskledighet. För första gången på många, många år. Väldigt många.

En tur till stugan idag.





























Renarna har invaderat. Söker upp barfläckar, och här är dom nu på Pite Havsbad, på badstranden, liksom. Det går ju det också.



En ensam sångsvan. Förra året var de två precis här, var är den andra nu? Om det är samma individer, det vet jag inte. Denna var lite grå på halsen, så det kanske var en ungfågel,


















Jag träffade ett par som var ute på skidtur liksom jag. Två hundar, som tydligen inte brydde sig alls om renar överhuvudtaget. Rätt bra när hela området kryllar av dem.

Mor har vatten och värme i stugan nu så hon ska vara där i helgen.

Jag borde ju inte åka skidor för jag har ont i ett knä, men jag kommer nog att göra det ändå. Grejen är att det inte gör ont när jag är ute i spåret, men typ dagen efter. Suck. Strålande sol från klarblå himmel. Vårvinterväder.
Nånå, det kunde ha vart värre, jag kunde ha haft cancer.

Jag har arbetat idag och ska ytterligare arbeta på kvällskvisten. Ser inte precis fram emot det, det är liksom neutralt på nåt sätt.

Har haft besök från Jokkmokk. Tänker att jag redan borde ha flyttat härifrån, jag lider lite lagom av att vara kvar. Det ordnar sig på sikt.

Efter en äventyrlig helg pustar jag nu ut i soffan. Det snöar ute, och det har det gjort ett dygn nu, eller ett par dygn kanske. Jag har tappat räkningen på timmarna och dagarna.
Min gamla mor hamnade på lasarettet, och jag fick veta det i lördags när jag tog en i mitt tycke perfekt skidtur. I Jokkmokk. Så det tog några timmar innan jag var på plats här i stan.
Nu var det ingen större fara, det var blodtrycksmedicin medicin som behövde ställas om, tas en mindre dos. Därför sjönk blodtrycket och det orsakade svimning. Det ska kollas upp på VC i morgon.
Någon gång ska hon dö, men det var inte nu.

Har en längre tid känt att jag är på väg. Flytta, annat jobb, nya tider. Jag borde ha farit redan i somras, nu sjunker självförtroendet, trivseln och geisten för varje dag. Det är faktiskt ganska intressant hur det kan bli.
Jag väntar på marschorder, så känns det. Ordern kommer att komma, förhoppningsvis snart så jag kan fara till sommaren. Eller i höst. En termin till här går inte, då förlorar jag geisten helt är jag rädd för.