Ristningar

En artikel i Dagens Nyheter berättar om den diskussion som förs i Stockholm om vilket så kallade p-tal som ska råda när det gäller nybyggen. Ett p-tal ska tala om hur många parkeringsplatser det ska finnas per lägenhet.

Det här p-talet blir bara mindre och mindre och inte minst är det – om jag har förstått saken rätt – Miljöpartiet som driver på den utvecklingen. I sak kan det vara förståeligt och klokt. I alla fall så länge som trafiken till allra största delen är fossildriven. Men så finns det ju något som heter praktisk verklighet också. Och då kommer saken i ett annat ljus.

Inom överskådlig framtid kommer bilen att vara det främsta sättet att ta sig fram från en punkt till en annan. I synnerhet i områden och städer där kollektivtrafiken inte är särskilt utbyggd eller anpassad till verksamheter som skolor och andra arbetsplatser. Det är ju sannerligen inte heller ovanligt att barnfamiljer använder en eller till och med två bilar flitigt för att kunna skjutsa sina barn till olika aktiviteter.

Nåväl, varför folk har bil har naturligtvis många olika anledningar. Och jag tror inte att jag har sett någon undersökning eller så kallad spaning på att antalet bilar kommer att minska i framtiden. Så för att göra en lång historia kort, så tror jag att samhället även i framtiden kommer att ha behov av många parkeringsplatser.

Ändå försöker politikerna dra ner på p-platserna. Mitt emot oss här på Moröhöjden står det nu ett antal huskroppar färdiga med nästan 180 lägenheter. Antalet parkeringsplatser som anlagts är – om jag minns rätt – 0,6 p-platser per lägenhet. Men det kan också vara 0,4 p-platser/lägenhet. Det säger sig själv att det inte kommer att räcka till.

I vår bostadsrättsförening är vi väl försedda med p-platser och i grannföreningen ingår en p-plats per lägenhet. Vilka konsekvenserna kommer att bli om och när de nya lägenheterna fylls på med hyresgäster återstår verkligen att se. I all synnerhet om utfarten mot den så kallade Östra leden (som ska bli E4) stängs.

Nåväl, vi får se vad som händer. Framtiden ger svaren på de allra flesta frågor som vi har om just hur det ska bli.

Så här i efterhand och mot nattkröken kan jag konstatera att dagen i alla fall blev god.

I dag kom det en ny opinionsundersökning som jag tror att Sveriges Radio har låtit göra. Tror företaget som gjort undersökningen heter Indikator opinion. Den visar – vilket tv-mediernas nyhetsprogram snabbt nappade på – att stödet för Liberalerna har minskat ytterligare. Om man nu kan säga så. Snarare är det väl så att stödet enligt den här undersökningen är ännu lägre än vad som visats i andra undersökningar.

Indikator opinion uppger att bara 1,4 procent av de tillfrågade skulle rösta på Liberalerna i dag. Siffran är den lägsta som uppmätts för ett riksdagsparti alltsedan man började mäta väljaropinionen. I klartext innebär det här att Liberalerna skulle förlora alla sina platser i riksdagen om det var val i dag.

Om jag hann se rätt så låg Kristdemokraterna i samma undersökning också under den så kallade fyraprocentsspärren. Visserligen bara med en tiondels procentenhet, men ändå. Samma sak där – om opinionssiffrorna från den här undersökningen hade varit valresultat så skulle också Kristdemokraterna få lämna riksdagshuset.

Valet inträffar ju i september och väldigt mycket hinner hända innan väljarna går till vallokalerna för att avlägga sina röster. Men jag kan inte riktigt se framför vad som skulle kunna hända som förmår att ge Liberalerna tillräckligt många röster för att partiet ska klara gränsen till riksdagen.

Som jag ser det har partiet helt spelat bort sin historia och totalt raserat sin socialliberala plattform. Det finns helt enkelt inte någon grund längre för partiets existens. För det håller inte att bara lovorda det nuvarande Tidöarbetet och utlova en bättre skola. Det senare har ju partiet arbetat med i decennier utan några egentliga konkreta resultat.

Vi får väl se hur väljarna röstar i höst och vad som kommer att hända efter valet. Det är den stora frågan. Och fram till dess kommer hela valrörelsen att pågå med allt vad den kan komma att föra med sig. Det blir ett spännande år, som kryddas med det amerikanska så kallade mellanårsvalet i november. Det senare ett val som jag hoppas innebär att republikanerna och Trump får storstryk av väljarna.

Min dag har varit bra.

Jo, det är svårt att försöka hålla sig borta från skrivandet. Orden finns ju alltid där och de väntar på att antingen bli uttalade eller nedskrivna.

Apropå ord så kommer det ut en ny upplaga av Svenska akademiens ordlista nu i år. Förmodligen har den redan kommit ut och det är nu elva år sedan som SAOL senast gavs ut.

Den här gången visar det sig att ungefär 1 500 ord har tagits bort medan 2 800 nya ord har funnit sin plats inte bara i ordlistan utan även i svenska språket.

Första gången som ordlistan publicerades var 1874. Då hade ungefär 34 000 ord tagits med. Årets upplaga rymmer i runda slängar 130 000 ord.

Då och då har jag funderat på hur många ord som jag kan. I normalfallet tror jag inte att det är så många ord som man använder i det dagliga talet. I vardagen som pensionär. Men någonstans finns kanske minnet av betydligt fler ord som man använde när man var aktiv i skrivandet på ett annat sätt än vad man är nu.

I Dagens Nyheter finns ju en gång i veckan exempel på ord som man antingen kan eller ska gissa betydelsen av. Ofta klarar jag av det någorlunda bra, men visst kan jag erfara att jag inte har en susning om ordets betydelse.

För mitt inre kan jag bara föreställa mig att stordelen av de 2 800 nya orden som tagits in i ordlistan skulle vara svårdefinierade för mig. De moderna orden har ju inte sällan en som jag ser det teknisk betydelse och på det området är jag totalt kass.

Nåja, jag och ingen annan lär någonsin få veta hur stort ens ordförråd är. Det känns ändå tryggt på ett sätt så länge som jag tycker att jag kan uttrycka det jag vill och tänker.

Min dag har varit bra. Hatar vinter och kyla.

Så har då den federala insatsstyrkan ICE – som Donald Trump har skapat för att jaga rätt på personer som befinner sig illegalt i USA – skjutit ihjäl ytterligare en person i Minnesota. Den här gången var det en 37-årig amerikansk medborgare, sjuksköterska, som brottades ner av fyra, fem ICE-agenter för att sedan – liggande på marken – skjutas ihjäl.

Protesterna i framför allt Minnesota är stora. Och tacka för det. Administrationen hävdar förstås att någon agent kände sig hotad av den nedbrottade mannen och därför avlossade skotten. Mannen som sköts ihjäl hade visserligen ett vapen på sig, men enligt uppgifter var det en telefon han höll i handen.

Delegationer från Ukraina, Ryssland och USA har träffats under några dagar i Abu Dhabi för att se om det kan förhandlas fram någon form av fred eller åtminstone ett eld upphör. Enligt Ukrainas president Zelenskyj har samtalen varit konstruktiva. Vad det nu kan betyda?

Den frågan måste ställas eftersom Ryssland och dess president Putin på intet sätt, såvitt känt, har gett upp sina krav på Ukraina. Egentligen vill han ha hela landet, men han kommer inte att lämna tillbaka något som han redan tagit eller anser sig ha rätt till. Därtill attackerar han varje natt ukrainsk infrastruktur – framför allt inom energiförsörjningen – och civila områden.

Om en månad har den här delen av kriget pågått i fyra år. Dessvärre ser det ut att pågå länge än.

I dag har vi hälsat på en familj som har sina rötter i Iran. Vi fick höra många berättelser om det veritabla blodbad som regimen genomförde mot de miljoner människor som nyligen gick ut på gatorna i de iranska städerna för att protestera mot regimen. Och dess oförmåga att hantera exempelvis den ekonomiska situationen med en galopperande inflation.

Det var inga uppmuntrande berättelser precis. Där, precis som på många andra håll i världen, skulle det bli så mycket bättre för alla om diktatorerna och andra maktmänniskor skulle försvinna från sina poster för att ersättas av klokt folk som faktiskt vill försöka göra det bättre för alla.

Min dag har varit bra.

Man kan verkligen fråga sig hur det kommer att bli med tillverkning av batterier till bilar här i landet. Inte minst här i Skellefteå väntar alla med spänning på att det amerikanska bolaget Lyten ska få fram slantar så att företaget kan slutföra köpet av Northvolts konkursbo. Enligt de första beskeden var det ju tänkt att kunna ske redan i slutet av förra året. Men det tycks dröja ytterligare en tid innan någon form av produktion kan börja.

Northvolts konkurs satte också ett annat batteriprojekt på paus. Samarbetet med Volvo Cars skulle ju resultera i en batterifabrik i Torslanda, Göteborg. Volvo Cars är tydligen fast beslutet att bygga fabriken, men vem som blir partner återstår att se.

I dag beviljades Volvo miljötillstånd för sin planerade batterifabrik i Mariestadstrakten. Den fabriken ska tillverka batterier till lastbilar och gissningsvis andra arbetsmaskiner. Arbetena på platsen med vägar och annan infrastruktur får påbörjas redan innan domen från mark- och miljödomstolen i Vänersborg har vunnit laga kraft.

Det finns i beslutet en möjlighet att förlänga tillståndet upp till 20 år. Det är en lång tidsperiod, men det vore väl underligt om marknaden inte under den tiden kommer utveckla sig så att behovet av batterier ständigt ökar.

Men som alltid – den som lever vidare får se hur det går. Både här i Skellefteå, i Göteborg och Mariestad.

Mitt över gatan här på Moröhöjden står nu huskropparna färdiga. Det är väl bortåt 180 lägenheter som väntar på inflyttning. Men den lär dröja. Det är inte någon kul utsikt att se dessa mörklagda huskroppar. Vi får se om och när något händer som möjligtvis kan bidra till att fylla alla lediga bostäder i kommunen.

Min dag har varit bra. Tänker mycket på den utsatta befolkningen i Ukraina och Gaza.

Så där, ja. Nu har jag kryat på mig så pass att jag har pallrat mig iväg till skrivbordet och datorn. Alldeles uppenbarligen torskade jag på en ordentlig förkylning. Den har hållit mig mer eller mindre däckad i snart en vecka. Men nu ska väl det värsta vara över. Vill jag tro. Dock kommer jag att hoppa över gymmet i morgon bitti. Känns lite tidigt att dra igång efter en vecka i bingen.

Det har ju hänt massor av saker ute i världen. Men jag har dåligt följt med. Till glädje för er som då och då läser vad jag skriver. Ni har ju sluppit läsa mina utgjutelser om stollen Donald Trump, som i sin egen begreppsvärld nu säkerligen närmar sig en gudomlig status.

Jag nöjer mig med det här i afton. Lite bättre och lite mer blir det förmodligen framöver.

Min dag har varit betydligt bättre än de flesta andra dagar den gångna veckan.

Det har varit en händelserik dag. I och för sig tycker jag inte att det finns någon anledning att redogöra för den i detalj. Men den avslutades i alla fall tillsammans med fina personer som jag jobbar med ibland. Det vi gjorde var att vi gick på hockey där vi såg Skellefteå AIK möta Malmö.

Vi hade en liten tävlan om vem som kunde förutsäga resultatet. Givetvis var det en som vann. Förutsättningarna var att två personer inte fick tippa samma resultat. Det ska ju bara finnas en vinnare som får känna sig som en sådan till dess att vi möjligtvis går på hockey igen.

Eftersom jag är född i Hässleholm i Skåne (vilket jag inte kan hjälpa) låg det nära till för mig att tippa en seger för bortalaget Malmö. Det sket sig ordentligt, men det gjorde absolut ingenting eftersom alla andra utom en förlorade denna lilla tävling.

Kul att uppleva matchen på plats. Som tur var hade vi platser långt från ståplatsläktaren där ljudvolymen är väldigt hög. Min tinnitus mår inte bra av alltför höga ljud, men jag fick ändå smaka på det när Skellefteå AIK gjorde sina fyra mål. En kul afton.

När jag kom hem såg jag en glimt av intervjun med Liberalernas ledare Simona Mohamsson. Jag kan absolut inte förstå hur denna i dag ledare för ett parti som kallar sig för Liberalerna så till den grad kan liera sig med regeringen i exempelvis den numera alltid aktuella frågan om utvisningar av väl integrerade människor.

Människor som varit i landet många år, som arbetar, tjänar pengar och betalar skatt, som har fött sina barn här i landet och som inte sällan har köpt hus eller lägenheter. De ska ut ur landet eftersom de först sökt och nekats asyl. Men därefter sökt och fått klartecken att arbeta. Det är innebörden av det så kallade spårbytet. Jag förstår inte hur regeringen och eventuellt andra partier kan försvara det!

På Liberalernas partikongress fattades ett beslut som innebär att partiet ska arbeta för att fler ska få permanenta uppehållstillstånd. Men se det tänker inte Simona Mohamsson rätta sig efter. Hon talade i stället om att hon och partiet strävar efter att fler ska bli svenska medborgare.

Snacka om jag saknade den uppföljande frågan: Men ska de leva vare sig i tillfälliga eller permanenta uppehållstillstånd till dess att de blir svenska medborgare? Eller ska de bli svenska medborgare direkt?

Nej, Liberalerna förtjänar verkligen sina 1,8 procent som partiet fick i den senaste opinionsmätningen från SVT/Verian.

I USA står president Trump tydligen helt fast vid att han ska ha Grönland. Hur den ambitionen kommer att krocka med verkligheten blir verkligen intressant att se. Jag har sagt det tidigare och säger det igen – Donald Trump är inte klok. Han är en fara för USA och han är en fara för världen. Må hans tid som president bli kort. Men det är väl bara ett önsketänkande.

Min dag har varit lite hektisk men bra.

Den dansk-grönländska delegationen kom inte fram till något reellt resultat när den mötte den amerikanska utrikesministern och landets vicepresident i dag. Parterna var i princip bara överens om att de inte är överens. Men att en arbetsgrupp ”på hög nivå” ska börja arbeta för att se om man kan komma fram till en lösning.

Amerikanarna har ju inte något annat att tillföra än det som presidenten Donald Trump säger. Nämligen att han och USA behöver ha Grönland för sin säkerhet. Att USA har möjlighet att stationera hur många soldater som helst – enligt ett avtal mellan länderna från 1951 – betyder tydligen inte någonting för Trump.

Hur som helst lär mötet hållits i en relativt god ton. Fattas bara annat. Till och med ”höken” JD Vance måste väl ha en aning om att Danmark genom åren har varit ett av de länder som deltagit mest i Nato-aktioner som letts av USA.

Vi får se hur allt detta slutar. Klart är nu i alla fall att Sverige och andra länder på Danmarks begäran skickar officerare till Grönland. Det är förstås en markering så god som någon att Europa ställer upp på Danmarks och Grönlands sida.

Det var partiledardebatt i riksdagen i kväll. Ja, det var en nyordning på förslag av talmannen att förlägga debatten till kvällen när fler människor har möjlighet att följa med i vad som sägs. Jag följde den inte mer än bitvis och kan därför inte säga så mycket om den och vad som avhandlades mellan partiledarna.

SVT använder opinionsinstitutet Verian för att kolla väljaropinionen. Den senaste undersökningen som presenterades i dag visar att Liberalerna har förlorat än mer stöd. Bara 1,8 procent av väljarna skulle rösta på Liberalerna i dag enligt den här undersökningen. Det är den lägsta siffran som uppmätts för ett riksdagsparti sedan mätningarna började göras.

För min del är orsaken kristallklar. I och med att Liberalerna anammade möjligheten att bli en del av Tidögänget, som ju i praktiken styrs av Sverigedemokraterna, så beseglades Liberalernas öde.

Valåret har ju börjat och det ska bli intressant att se hur valrörelsen artar sig. Den kan nog bli ganska tuff och säkert kan en del hända när det handlar om rörelser i valmanskåren. Men som alltid – alla svar ligger i framtiden.

I morse torskade jag på en felparkeringsavgift. Tydligen är det parkeringsförbud på gatan utanför Friskvårdskompaniet på onsdagar mellan 00 och 07. Det visste jag inte men gjordes uppmärksam på det av en kompis. Genom fönstret såg jag hur parkeringsvakten kom varvid jag skyndade mig ut i gymkläderna och flyttade bilen till Lidls parkering. Tog en biljett, som ger gratisparkering en timme.

När jag gymmet klart hade jag fått böter där på 400 spänn. Tydligen får man bara stå på den parkeringen när Lidl är öppet. Knepigt. Mitt förslag är därför att avgiftsbelägga den parkeringen alla andra tider när Lidl inte är öppet. För var ska vi annars stå, vi som brukar komma tidigt.

Problem dök upp i afton av helt andra slag. Men i övrigt har väl dagen varit bra.

Det blir ett spännande möte i Vita huset i USA i morgon. Det är då som den danske utrikesministern Lars Løkke Rasmussen och Grönlands utrikesminister Vivian Motzfeldt ska träffa den amerikanska kollegan Marco Rubio. Sent i kväll kom beskedet att även USA:s vicepresident JD Vance ska vara med på mötet.

Om det bara hade varit Rubio som skulle delta hade mötet haft förutsättningar att faktiskt resultera i något konkret och acceptabelt för alla parter. Men med ”höken” JD Vance som deltagare minskar dessa möjligheter. I alla fall som jag ser det. Vicepresidenten kommer med säkerhet att starkt hävda USA:s ”rätt” och vilja att ta över Grönland på ett eller annat sätt.

Om det blir så – vilket jag tror – kommer osäkerheten om vad som kommer att hända att bestå och förstärkas. Det är dåligt för Danmark och Grönland och det är dåligt för hela EU, som ju nästan enhälligt stöttar Danmark i konfrontationen med USA och Donald Trump.

Men som alltid. Vi får se vad som händer.

Från min barndom i Örebro har jag många goda minnen av – bandy. Örebro SK var en storklubb på den tiden med Orvar Bergmark, Olle Sääw, ”Stockis” Kihlgård och fenomenala Gunnar Ring i målet. (Tänk att jag kommer ihåg namn!) Bandy var stort då och där.

När jag kom till Hudiksvall och Hälsingland väcktes bandyintresset igen. Edsbyn, Bollnäs, Broberg (Söderhamn) och Ljusdal var fyra heta bandyland i högsta divisionen. Men norr om Hälsingland finns i princip inte bandy på kartan. Jag har för mig att det fanns ett lag för några år sedan – kan det ha varit Haparanda? – som lirade i högsta divisionen. Men häromkring – bara hockey.

Nu pågår ett VM i bandy. Sveriges första två matcher har bjudit på klent motstånd. Två vinster och hela 62–0 i målskillnad! Det är snudd på farsartat, men kul ändå att även små bandynationer ställer upp och skaffar sig en viss erfarenhet.

Min dag har varit bra.

Det är faktiskt skrattretande mitt i all bedrövelse. Det amerikanska justitiedepartementet har skickat en kallelse till riksbankschefen, chefen för Federal Reserve Jerome Powell. Kallelsen kan leda till åtal. Anledningen är renoveringen av Feds högkvarter i Washington. Det är känt att president Donald Trump hävdat att renoveringen är ett försök av Powell att genomföra ett skrytbygge. Underförstått för att Powell vill förknippas med ett fint hus när han måste avgå som riksbankschef senare i år.

Att Trump är sur på Powell beror på att Powell inte vill sänka styrräntan så snabbt och mycket som Trump vill. Så det är hämnd och straff som administrationen är ute efter.

Vad är det som är skrattretande? Jo, att Trump under förra året satte igång att bygga en så kallad balsal för någon miljard bredvid Vita huset. Ett bygge som för kommande tider alltid ska förknippas med det tokiga egot Trump. Det kommer att bli mycket guld och glitter i den balsalen.

Eftersom Folk och Försvars årliga konferens pågår i Sälen har det i nyheterna blivit mycket fokus på försvar och beredskap. I dag kom beskedet – också det efterlängtat med tanke på hur Ukrainakriget bedrivs – att Sverige ska förstärka sitt försvar med olika typer av drönare. Också det är helt riktigt.

Jag funderar på en sak. Gårdagens besked att förstärka luftvärnet är också konsekvent och riktigt med tanke på hur nutida krig tydligen drivs. Men vore det inte idé att inte bara försvaret i form av reguljära och värnpliktiga styrkor och hemvärnet utrustas med detta mobila luftvärn, utan även de stora infrastrukturella företagen?

I gamla tider hade ju de stora viktiga företagen egna brandvärn. Kanske har de det fortfarande. Så varför inte också ett luftvärn? Utbildningstiden ska ju bara vara några veckor, sägs det.

Nåja, vi får se hur det blir. Som med allt här i världen. Just nu ägnas mycket tid på många ställen – inte minst i nyheterna – att spekulera om framtiden. Åtgärder för att gardera oss för olika framtidsscenarier pågår för fullt och kommer att fortsätta. Men ingen av oss någonstans här på jorden vet vad som händer och när det händer och vilka konsekvenser det som händer får.

Kanske kan det kännas som en trygghet med en sådan insikt mitt i den spekulationsvåg som vi befinner oss i.

Dagen har varit bra.