Vad jag vet är i alla fall att jag kommer att jobba 75 % i sommar. Det är sista sommaren jag kommer att kunna gör det då lillasyster blir 8 år nästa vår. Jag vill verkligen njuta av dessa dagar jag har kvar av mina föräldradagar. Jag behöver också få en chans att låta min axel vila sig. Har fått en ny smärta från nacken som jag tror kommer från axeln och det känns inte så kul. Så hur hösten än blir hoppas jag på en lugn och skön sommar för familjen.

Planering pågår för fullt. Idag har jag ägnat min lediga dag i trädgården för att ladda batterierna lite. Vårstädat, gödslat, grävt och flyttat lite växter. Drömmer om en betydligt större trädgård så min planering handlar mest om att utesluta det jag vill ha. Äntligen inleds trädgårdssäsongen på allvar!!

Storasyster ägnar sig åt att spela in en film om sina Petshops. Jag gjorde likadant i den åldern men med den skillnaden att jag spelade in mina berättelser på kasettband och hon med ipad. Utvecklingen går framåt:). Så härligt med fantasi!!

Nä, nu ska jag smörja in axeln med antiinflammatorisk salva och hoppas att värken avtar något. Annars blir det inte mycket sömn:(

Till middagen hade födelsedagsbarnet beställt korv och pommes så, så fick det bli. Efter maten var det paketöppning och tårta. Lillasyster blev så glad över mormor och morfar presenter, särskilt en, som hon nästan skrek av lycka då hon öppnade. Grannpojken var så söt då även han kom över med ett paket. Gulligt av grannarna. Då man som vi, inte har så stor släkt runt en så betyder sådana saker mycket för våra barn och jag såg på lillasyster att hon blev riktigt glad och förvånad då hon fick ett paket från dem.

Min lediga dag idag har gått åt till att sammanställa och skicka iväg lite saker som jag hoppas ändrar lite på min framtid, på ett eller annat sätt. Känns skönt att äntligen vara igång med det!! Återstår att se vad resultatet blir!

Annars har jag satt bollen i rullning för att kunna göra nödvändiga förändringar inför för framtiden. Spännande, nervöst och lite läskigt.

På lördag eftermiddag kom en familj hem till oss. En familj vi umgicks med ganska mycket då barnen var mindre. Det var så roligt att ses igen och våra äldsta tjejer hittade varandra fort. Även vi vuxna kunde lätt ta upp tråden igen och det gladde mig.

I morse då jag och storasyster satt i soffan och tittade lite på tv så frågade storasyster mig: Mamma, kan vi inte stänga av TV:n och titta i trädgårdstidningar istället. Gärna för mig!! Det är så roligt att ha gemensamma intressen med sina barn som faktiskt är gemensamma på riktigt. Vi bläddrade, drömde och planerade vår trädgård. Vi kikade och sorterade upp våra fröer som ska ner i jorden nu. Så mysigt!!

Idag vågade jag mig ut på en lugn promenad, väldigt lugn då jag hostat hela natten. Det gick sådär och jag var rätt så slut efteråt. Känns inte så kul nu då jag märkt att konditionen blivit bättre, att få börja om från början. Men, men det är bara att bita i det sura äpplet och börja om då förkylningen lagt sig.

I kombination med min nya kost, träningen som på allvar blivit en rutin samt att jag kunnat halvera den medicin som jag äter fick jag mig en riktigt glad överraskning då jag ställde mig på vågen idag. – 5 kg sedan 1/2! Som sagt vikten är en bonus, det viktiga för mig är fortfarande att min mage håller och att jag har energi nog att orka min träning. Men visst var det en trevlig överraskning, det ska jag inte sticka under stolen med.

Inget av detta kommer gratis kan jag lova. För att orka jobba och träna väljer jag bort massor av saker, framför allt sociala saker. Jag vet att jag inte orkar träna om jag tex ger min iväg på en stor fest eller sammankomst med massor av människor, kallprat och ljud. Jag sitter sällan med andra då jag äter lunch eller middag på jobbet utan sitter mer för mig själv. Det går inte, det gör mig så slut. Det är inte värt det! Jag behöver ha mina pauser då och då. Det kommer kanske en dag då jag orkar det igen, vad vet jag. Men just nu är det så, det är priset jag fått och får betala för att jag inte tog hand om mig tidigare. Ett utmattningssyndrom går inte över på ett par år. Eller själva utmattningen gör det, men rehabiliteringen är lång. Mycket längre än jag först trodde. Men det för också goda saker med sig. Då man begränsar sig socialt blir också kontakterna man har djupare och mer bestående tror jag. Jag har väl helt enkelt blivit mer selektiv med vad jag vill göra och orkar.

Så trots en rejäl förkylning så startar helgen med en positiv känsla!

Jag har även hunnit med ett yoga pass och en meditation. Jag måste komplettera min träning med detta. Jag tränar lika mycket för att bygga upp mig mentalt igen som för att bygga upp kroppen. Jag får allt lättare och lättare att varva ner på dessa pass och kunna ta åt mig just dem delar jag behöver.

Känns skönt att jag har hittat träningsformer som fungerar för mig och för min familjs vardag. Målet är två intervallpass, en lång powerwalk och ett yogapass i veckan. Sammanlagt blir det 3,5 timmars tid åt träningen och det känner jag verkligen att jag kan ta mig tid till. Så småningom skall även ett styrketräningspass in men riktigt dit räcker min energi inte än. Dessutom känner jag att jag bygger upp dem små men ack så viktigt musklerna i bål och rygg på yogapassen. Så jag börjar där helt enkelt och tar mig sedan framåt. Det viktiga är att träningen börjar gå på rutin och att behovet av träning skapas.

Efter frukost och fiolövningar så åkte jag och storasyster iväg för att träffa en kompis och hennes dotter som vi inte träffat på länge. Innan vi åkte hem till henne så passade vi på att handla lite skor, nattlinnen, byxor och en keps. Min dotter växer i etapper och ränner iväg ordentligt då så nu var det ett måste med lite nytt. En loppis besökte vi också och där hittade vi lite jeans och tröjor, riktigt fina faktiskt.

Sen iväg till min kompis. Det var längesedan våra döttrar träffades. Sist var för 1,5 år sedan då vi gjorde lite betongpyssel och tjejerna lekte och hade så roligt tillsammans. Sen kom livet emellan som det gör ibland. Lite extra roligt är det att vi trots allt har behållit kontakten med varandra då våra tjejer träffades som bebisar på öppna förskolan. Det tyckte dem själva var roligt att höra idag då dem ”nybekantat” sig med varandra. Dem hittade varandra fort och hade så kul! Min kompis och jag satt och pratade om både det ena och det andra. Livet är inte så lätt alla gånger. Det ska rymmas så mycket ibland. Rutiner och guldkanter, oro för anhöriga, oro för barnen, lek och vardag. Just därför är det så viktigt att ibland få stanna upp, ta en kaffe med en vän, prata lite och dela erfarenheter. Det är jätteviktigt att inte tappa bort sina vänner för det går fort att göra det. Ibland ses man inte på länge men det är så skönt att känna att man tar vid där man slutat.

Imorgon är det dags för veckans lugnare form av träning. Har en ledig dag imorgon och vad passar bättre än att inleda dagen och helgen än med ett yogapass. Det börjar 7 på morgonen och med tanke på att jag jobbar till halv tio ikväll så tycker jag det är bra gjort att boka in mig på det. Lördag blir det dags för intervaller igen.

Maken min har ju också tagit tag i löpningen men han ligger längre fram än jag. Hm, kan ju välja att se det som inspirerande och nåt att träna mot. men då det, trots vad man kan tro, finns en liten tävlingsmänniska i mig så tänker jag (bara lite,lite) att nu då pollensäsongen kommer igång så kommer jag nog ikapp honom