Mitt i steget

 Här kommer en blänkare från en spännande arkeologisk undersökning i Dalstorps socken i Tranemo  kommun

Västarvet – Lödöse museum har precis avslutat en mycket intressant och givande arkeologisk undersökning I Dalstorps socken i Tranemo kommun, se det rödakrysset på kartan ovan.

Karta över gravfältet Dalstorp 79:6 var på man kan se hur vägsträckningen går rakt genom fornlämningen

I samband med kontinuerligt släntarbete på väg 1723/1726 har gravfältet Dalstorp 79:6 naggats i kanten så att flera av gravarna blivit skadade.

Två av de skadade gravhögarna som undersöktes och togs bort. Foto Henrik Zedig

Vägen är tungt trafikerad av lastbilar som hämtar och lämna gods vid industrierna i Dalstorp vilket gjort att flera trafikolyckor inträffat på vägsträckningen. På grund av det har industrigruppen i Dalstorp tillsammans med Trafikverket bekostat en breddning av vägen på farliga ställen. En av dessa farliga passager går genom gravfältet Dalstorp 79:6 . För att göra vägen säker vid gravfältet skulle vägbanan breddas med cirka 3 meter åt väster.

Ingreppet innebar att tre gravar måste undersökas och tas bort. Gravfältet som innan undersökningen bestod av 18 högar och 7 runda stensättningar är från perioden yngre järnåldern (500- 1050 e. Kr.).  

Bild från utgrävningen. På bilden syns en av gravarna. Fot Mats Hellgren

Resultatet från undersökningen visar att två av de tre gravarna var så kallade vikingatida ryttargravar. I en av de undersökta högarna framkom det två sporrar från yngre järnåldern och i en annan framkom det troligtvis en betselkedja (p.g.a. rost går det först att se när fyndet röntgas) och en ryktskrapa i järn.  Andra gravfynd var två brynen och eventuellt något som kan vara en lansspets, samt en järnsölja som kan ha tillhört hästmunderingen (eventuellt till en gjord).

Bild på en av de två sporrarna som påträffades i en av högarna. Foto Mats Hellgren

Redan under äldre järnålder gravläggs män med krigs- och ridutrustning en sed som tycks försvinna i övergången mellan äldre och yngre järnåldern. Under 900 talet verkar det som om vissa män ånyo begravs tillsammans med krigsutrustning och hästmundering. Dessa gravar är nästan samtliga brandgravar, det vill säga den döde kremerades tillsammans med sina gravgåvor i ett bål som sedan täcktes, eller så placerades askan efter den döde – med eller utan urna – i graven. Det förekommer också ryttargravar i så kallade kammargravar där den döda gravläggs utan att kremeras ( se exemplet från Hov nedan)

En av de två sporrarna. Foto Mats Hellgren

Vikingatida ryttargravar har bland annat påträffats i Småland: vid Broby i Vetlanda kommun , Vid Benestad herrgård söder om Alvesta och flera vapen- och ryttargravar har också påträffats på nordvästra Bolmsö i trakten av Håringe och Skeda.  Den största koncentrationen av undersökta vikingatida ryttargravar är dock från landskapet Västmanland.

De Västmanländska ryttargravarna har påträffats vid: Tuna i Badelunda socken i Västerås kommun, vid i Raglunda norr om Köping (den kanske rikaste ryttargraven graven i Sverige) mm. I västra Götalands län har ryttargravar från yngre järnåldern påträffats vid Hov i Hällstads socken i Västergötland och inne i Dalstorps samhälle i Tranemo kommun inte långt i från de nyupptäckta ryttargravarna. Graven vid Hov skiljer sig markant från de ovan nämnda ryttargravarna då den var en så kallad kammargrav där den döda obränd har lagts in i en rektangulär kammare av trä. Kammarens vars längd växlat mellan 4 och 2,3 meter och där bredden var mellan 1,4 och 2,3 meter var nedgrävd i marken på ett djup av 0,4-0,7 meter. Den gravlagda hade fått med sig hela sin krigsutrustning med tillhörande hästmundering inklusive häst. Sådana gravar har påträffats på gravfält utanför de vikingatida städerna Birka i Mälaren och Hedeby som ligger söder om den nutida staden Schleswig i Schleswig-Holstein i norra Tyskland.

Den första vikingatida ryttargraven i Tranemo kommun undersöktes år 1975 inne i samhället Dalstorp på ett gravfält vid Dalstorpasjöns södra strand (RAÄ-nr Dalstorp 142:1). I graven påträffade arkeologerna fynd av: betsel, beslag, remändebeslag, bältessöljor, sländtrissa samt ben från människa och häst.

De nya arkeologiska rönen i Dalstorps socken är otroligt spännande! Västarvets undersökningar i Dalstorp visar tydligt på hur välbevarade järnålderslämningarna är i Sjuhärad. Orsaken härtill är att stora delar av Sjuhäradsområdet inte blivit uppodlat så som till exempel delar av Bohuslän och Skaraborg och med det har inte fornlämningarna förstörts. Det skulle vara väldigt roligt om vi i framtiden får se en eller flera forskare som tar sig an järnåldern i Sjuhärad och då framförallt i Tranemo kommun. I nuläget finns det ett mycket välskrivet arbete om förhistorien i Tranemo kommun som är värd att läsas och det är Agne Furingstens avhandling ”Samhällsförändringar i ett långtidaperspektiv-Ett exempel från södra Västergötland”. Det är också Furingsten som ansvarar för undersökningen av ryttargraven inne i Dalstorp.  Nu väntar vi med spänning på Lödöse museums rapport med mer information om fynden, osteologi och andra och analyssvar.

Igår var jag och besökte undersökningen av den runda stensättningen vid Sandhult nordväst om Borås. På platsen ska det anläggas en testbana för personbilar bredvid den redan existerande testbanan som ägs av Volvo. Undersökningen av graven har precis påbörjats och igår vid mitt besök så höll arkeologerna på att rensa graven från mossa och växter.

Andreas och Katarina från Lödöse museum rensar fram graven

Graven är i FMIS registrerad som en rund stensättning (men liknar mycket rester av ett bronsålders röse pga påförda stenar i senare tider) och har får RAÄ-nr Sandhult 127. Stensättningen hittades i Skog och historia inventeringen i området 2004. Det ska bli spännande att följa utgrävningen framförallt då så få runda ensamliggande stensättningar grävts sedan tidigare i Sjuhäradsområdet.

Jag har idag varit på en intressant och spännande workshop som ULI Geoforum anordnade angående Ny Nationell Höjdmodell – NNH.  NNH består av LiDAR data och datainsamlingen görs genom laserskanning från flygplan på 2300 meters höjd och redovisas i referenssystemet SWEREF 99 TM för plan och RH 2000 i höjd. NNH finns idag över stora delar av landet och Lantmäteriet beräknar att hela riket ska vara färdigskannat 2015.  Det fantastiska med den nya datan är att medelfelet i en laserpunkt på plan och hård yta är beräknad att vara bättre än 10 cm och punkttätheten inom ett stråk ska vara minst 0,5pkt/m² och maximalt 1pkt/m². I verkligheten innebär det att vi inom kulturmiljövården nu kan bygga exakta och realistiska höjdmodeller för att rekonstruera det forntida landskapet och dess strandnivåer. Vi kan också börja använda NNH för att via fjärranalys inventera och kartlägga stora yttäckande fornlämningar så som tillexempel fossilåkermark och område med kolingsgropar.  En länsstyrelse som kommit lång med sådana analyser är Dalarna. Problemet just nu är att hitta billiga programvaror och till viss del datorkraft som kan dela upp den stora datamängden. NNH över Västra Götalands län består idag, då inte riktigt hela länet är klart, av 27,6 gigabyt och då krävs det att datan på ett enkelt och billigt sätt kan dela upp så att det går att arbeta med den i vanliga GIS-program.