Sorgen:
Jag har alltid varit här. Men du har börjat lyssna nu.

Jag:
Vad vill du mig?

Sorgen:
Jag vill inte skada dig. Jag vill bara bli buren. Få finnas. Jag är spåren av allt du tvingats hålla in. Det du aldrig hann känna klart.

Jag:
Men jag blir trött av dig. Det känns som att drunkna ibland. Du rör dig som en seg, mörkgrå, tung gegga.

Sorgen:
Jag vet. Men det är för att du kämpar emot. Jag är inte här för att hålla dig kvar – jag är här för att släppa dig fri. Om du vågar vara med mig en stund.

Jag:
Varför gör det så ont att läsa mina egna ord?

Sorgen:
För att de är sanna. Och du har längtat så länge efter att någon ska säga det du nu själv vågar säga.

Jag:
Vad händer om jag lyssnar fullt ut?

Sorgen:
Då kan du börja leva inifrån. Då kommer något nytt.

Vilka är tre föremål du inte skulle kunna leva utan?

Underlig fråga enligt mig. Kanske överanalys. Blir förmodligen ett prettosvar. Men ärligt talat, jag har ingen sjukdom vilket innebär att det än så länge inte finns någon medicin eller någon apparat som behövs för att hålla mig vid liv. Mat, är det föremål, då får väl det bli ett i så fall. Dryck likaså. Men föremål, vad är egentligen ett föremål?

Googlade synonymer:

1. sak, ting, tingest, objekt, artikel, kropp, grej, pinal, don, pjäs, grunka, pryl, moj, manick, mackapär, plupp
2. företeelse, ämne, stoff; syftemål, ändamål, anledning

Kropp kan ju vara bra att ha. Syfte och mening underlättar men det går rätt bra att leva utan. Varför nappade jag ens på det här.

Är egentligen mer underligt än frågan i sig.

Jag är redo.

Det är så mycket jag inte vet. Men lite mer vet jag.

Jag längtar. Efter mig. Och platsen. Där bara jag finns. Med mig. För mig.

Kanske rubriken ska vara ego?

Men jag längtar efter en sån där hiskeligt knakande underbar självinsikt. En sån som gör mitt precisinnanjag gräll i färgen och besk i smaken och mitt precisefterjag lagomfärgad och krispig i smaken.

Pratade med en vän idag, eller han berättade om en grej som fick mig att på en hundradels sekund se och känna hans förflyttning de sista åren. Sjukt coolt. Längesedan jag gjorde en sån.

Hepp, det blev några rader. Kanske blir det också en rubrik. Längtan efter mig själv.

En varm pool, nio vänliga människor med rynkiga ansikten och lite bra musik, det behövs inte mer. Nästa fredag ska jag gå dit ännu lite tidigare så jag kan flyta omkring en stund innan det börjar.

Helt annan grej, varför lärde de mig som liten att en endast kunde flyta i saltvatten. Vilket skitsnack.

Nu ska jag sova för imorgon väntar målande på Gretaberg. En grej till som gör mig lycklig. En duk, lite akvarellfärg och en pensel eller tre.

Jag funderar på vart du är. Om du är här fast jag inte kan känna dig. Kanske mitt grattande och hurrande kommer fram. Det är inte samma sak. Det blir aldrig samma sak. Men det blir. Och det vill bli bra. Oavsett. Bara vi litar på livet. Och varandra.

Jag älskade dig då. Jag älskar dig nu. Och jag kommer alltid att älska dig.

Grattis på födelsedagen Helle

Njuta av sommardofter och återuppta letandet efter det gula

Skissa varje morgon

Komma ihåg tandsticka varje morgon, nu sitter kvällsRITUALEN

Varje dag städa undan en liten del av röran på kontoret

Färgcirkeln – harmoni och komplement/kontrast

Färgvandring – kallt långt bort, varmt närmast (prick nu inser jag hur smart allt är ordnat om en ser det )

Perspektiv – allt ovanför horisontlinjen (ögonhöjd) vill ner mot horisonten på sikt medan det under drar uppåt mot.

Använ mörker för att skapa ljus. Använd ljus för att skapa mörker.

Tänk form, inte objekt, måla mellanrummen, bygg på det mörka underifrån och fyll på med ljus.

Lägg emot, tvinga dig in istället för att svepa fram och tillbaka.

Leta inspiration

TRÄNA, TRÄNA, TRÄNA

Nu mer loopar jag sällan till ”vad går livet ut på”. Jag väntar istället ut klådan. Och försöker titta efter öppningen. För jag tänker att den finns där. Som en osynlig glittrande dörr.

Nu vill jag radera. Men jag gör inte det. Inte denna gång. Tänker att skit också är ett resultat. Att skapa något annat än en vit yta. Att inte välja att lämna den vit. Några rader synlig text. Som förvisso är skit. Men det är.