Ingemar Erlandsson har, efter en kort tids sjukdom, avlidit 64 år gammal.

Han kom som skyttekung från division 5-laget Glimåkra. Men bara ett par år senare hade Bob Houghton skolat om Ingemar Erlandsson till vänsterback och som sådan blev han landslagsman tämligen snart.

Att komma från lilla Glimåkra till Malmö var dock inte helt lätt

– Men jag hade släkt i Malmö som hjälpte mig, har Ingemar berättat. Dessutom var klubben väldigt tillmötesgående. Och så var det ju bara tolv mil hem till Glimåkra.

Det var Bob Houghton som värvade Ingemar sedan han sett honom i en juniorlandskamp i danska Tårnby 1975. Sverige vann med 4–2 och Ingemar gjorde två av målen

I MFF debuterade han i allsvenskan i den sista matchen 1976. Ett par omgångar in på den följande säsongen placerades Ingemar som vänsterback – och den platsen lämnade han sedan aldrig ifrån sig. Den följdes av landslagsdebut och VM-slutspel i Argentina 1978.

Efterhand promoverades Ingemar till kapten för landslaget under flera säsonger. Det finns de som anser att Ingemar Erlandsson med sina 69 landskamper är den MFF:are som varit med flest gånger

Den tankegången baserar sig på att Ingemar vid samtliga tillfällen representerade MFF. Patrik Andersson (96), Jonas Thern (75), Daniel Andersson (74) och Bosse Larsson (70) har gjort fler. men en del när de spelade utomlands.

För Ingemar Erlandssons del blev det nämligen aldrig något utlandsspel. Av tre anledningar:

* Han hade börjat jobba i familjeföretaget och sökte inte sig själv utomlands. Några agenter fanns inte

* Pengarna var inte lika stora som nu. Speciellt inte för en försvarsspelare. Och så den främsta anledningen

* Han fick inga anbud. Jo, mot slutet av karriären, men då var han inte intresserad.

Man kan lugnt påstå, att Ingemar var en trogen medarbetare.

Uppdragen har skiftat, men Ingemar lämnade aldrig MFF sedan han kommit dit som junior

Direkt efter han slutat spela blev han adjungerad i styrelsen. Sedan suppleant och ordinarie ledamot. Och de sista åren sammankallande i valberedningen.

Som spelare slutade Ingemar efter säsongen 1987. Något tränaruppdrag var aldrig varit aktuellt.

De sista åren var Ingemar bosatt i Höör.

HÅKAN MALMSTRÖM

Fakta
Född: 16 november 1957.
Död: 2022.
År i MFF: 1976–87.
Antal matcher i MFF: 473.
SM-guld: 2.
Landskamper: 69.

Född: 28 november 1943
Bor 2018: Staffanstorp
År i MFF: 1967–76
Antal matcher i MFF: 357
SM-guld: 5
Landskamper: 0

 

 

Bara en annan Jönsson har varit delaktig i fler
allsvenska guldmedaljer än Harry Jönsson.

Fem SM-guld som spelare och fem allsvenska seriesegrar som lagledare hann Harry med under sina år i MFF. Värre är bara Egon ”Todde” Jönsson som var delaktig i fem SM-guld som spelare och sex som lagledare.

Harry Jönsson kom till MFF på våren 1967. Året innan hade Bosse Larsson och Lasse Granström blivit proffs och MFF dalat ända ner till nionde plats i tabellen.

Man behövde en skyttekung, en beskrivning som passade in på Harry från tiden i IFK Ystad. Men samtidigt värvades Dag Szepanski, som vunnit skytteligan i division 2 med Bromölla. Och det var Dag som svarade för de flesta målen när MFF tog hem SM-guldet det året.

– Vi hade Antonio Durán som tränare och vi sprang och sprang och sprang, säger Harry. Men så förlorade vi heller inte en andra halvlek på flera år.

Som skyttekung kanske Harry inte levde upp till sitt rykte. Så det blev en del ut och in i laget, men mestadels i någon anfallsposition. I slutet av säsongen 1972 satte emellertid dåvarande tränaren Kalle Hult ner Harry Jönsson som vänsterback.

– Vi hade förlorat med 5–0 mot Öster i Växjö, så lagledningen insåg att något måste göras, säger Harry. Och då hamnade jag som back.

Där blev han kvar och när Bob Houghton tog över 1974 var Harry det självskrivna valet på vänsterbacken. Men det hindrade inte Harry från att hamna i målprotokollet. Ett tag gick han under namnet Torino-Jönsson. Det var i första omgången av Europacupen för mästarlag 1976 som MFF mötte Torino med början borta. Harry fick iväg en kanon från 25 meter som borrade sig in i krysset.

– Det sägs att ena målet på Stadio delle Alpi i Turin fortfarande står och darrar en aning efter det skottet, säger Harry med sin sedvanliga glimt.

Tyvärr räckte det inte. Torino vann ändå matchen med 2–1 och gick vidare efter 1–1 på Malmö stadion. Det var en av de sista matcherna som Harry gjorde i MFF. Han varvade ner året efter i moderklubben IFK Ystad.

– Sedan frågade Bob om jag ville ta hand om MFF:s juniorer. Det var alldeles självklart och vi vann faktiskt junior-SM när jag var där.

När Keith Blunt blev tränare blev Harry något av assistent, även om det formellt kallades lagledare. Och i den rollen fortsatte han under hela Roy Hodgsons framgångsrika period. ”Roy och Harry har ett lag ihop” sjöng MFF:arna på skiva med tv-serien ”Macken” som förebild.

Den gången blev avslutningen i MFF lite abrupt, han blev uppsagd utan föregående varning. Men Harry har fortsatt att följa MFF på nya Stadion.

Klubbar

–1966 IFK Ystad
1967–1976 Malmö FF
1977–1978 IFK Ystad

Född: 27 mars 1939
Död: 1 december 2007
År i MFF: 1957–59, 1967–69
Antal matcher i MFF: 157
SM-guld: 1
Landskamper: 1

Femtio kronor och ett paket Bill. Det fick Anders Svensson att lämna Teckomatorp

Åtminstone var det så Anders själv beskrev bakgrunden till att han som 18-åring lämnade hemorten för spel i MFF. Det var 1957 och egentligen hade Eric Persson och tränaren Pepi Stroh kommit till Teckomatorp för att titta på en annan spelare, men det blev Anders som fångade intresset.

Efter bara ett par säsonger i MFF lockades Anders till PSV Eindhoven i Holland.

Det var dock inte fråga om någon proffsövergång i egentlig mening, utan PSV kunde erbjuda en gedigen utbildning inom Philipskoncernen.

Datatekniken var ny, men Philips låg långt framme i utvecklingen, vilket Anders Svensson fick stor nytta av senare i livet. Fotbollsmässigt gick det också bra. Han blev holländsk mästare med PSV 1963.

När Anders Svensson flyttade hem till Sverige hamnade han i Örgryte IS i Göteborg.

Det fick Eric Persson att döpa om klubben till Örgryte Import Sällskap, eftersom Agne Simonsson och Rune Börjesson återvände i den vevan efter sina proffssejourer.

Det var också under tiden i ÖIS som Anders gjorde sin enda landskamp, en EM-kvalmatch i Moskva där Sverige fick stryk av Sovjet med 3–1.

Anders var med i den svenska A-landslagstruppen ytterligare ett tiotal gånger, dock utan att få spela.

I Göteborg blev Anders försäljare på IBM, men fick efter några år förflyttning till Malmö. Det var också en utmärkt chans att återvända till MFF. Där fick han 1967 vara med om att spela hem det allsvenska guldet, tillika som lagkapten.

Anders Svensson blev således mästare i två länder. Den aktiva fotbollskarriären avslutades med en kort sejour i Helsingborgs IF. Anders Svensson hoppade in på hösten 1971 för att försöka rädda kvar HIF i div 1, men skadades redan i den andra matchen och därmed fick det vara slutspelat.

Anders Svensson utvecklade flera dataföretag, framför allt Computerland som gav jobb till många spelare med anknytning till MFF, både på herr- och damsidan.

Under åren 1982–2001 satt Anders Svensson i MFF:s styrelse. Han var också den drivande kraften och investeraren i MFF 2000 AB. Det tillkom i ett läge när MFF var nästan bankrutt, men upplöstes bara ett år senare när MFF sålde Zlatan Ibrahimovic till Ajax och fick in nytt kapital den vägen.

Anders Svensson dog 2007 och hade de sista åren ägnat sig åt IT-företaget Avansys, där han var styrelseordförande och en av huvudägarna.

Klubbar

1957–1959 Malmö FF
1959–1963 PSV Eindhoven
1963–1967 Örgryte IS
1967–1969 Malmö FF
1971 Helsingborgs IF

Född: 24 april 1960
Bor: Ystad
År i MFF: 1980–89
Antal matcher i MFF: 348
SM-guld: 2
Landskamper: 12

 

Att gå i faderns fotspår är inte ovanligt
För Anders Palmér var det bokstavligt

– Farsan tränade MFF:s 15-årslag så jag bara följde med och var med så gott det gick. Egentligen var jag för liten, bara sju-åtta år.

Pappa Calle Palmér hade dessutom en framgångsrik egen spelarkarriär med VM-brons och nio proffsår i Italien som höjdpunkter. Det var först när Anders fyllde tio år som det fanns ett eget lag att spela med – pojklag 7 som det hette då.

– Vi vann Skånecupen för 10-åringar, minns Anders. Även Björn Nilsson var med i laget.

Under totalt nitton år spelade Anders för MFF och gick då naturligtvis hela vägen upp i A-laget. Under den sagolika sviten av fem raka allsvenska segrar 1985–89 var Anders med om åtminstone fyra av dem. På våren 1989 lämnade han emellertid MFF.

– Det var ju stenhård konkurrens om mittfältsplatserna. Jocke Nilsson, Stefan Schwarz och Jonas Thern bland annat. Så Roy Hodgson tyckte det var bäst för mig själv om jag sökte mig till en annan klubb.

Därvid stannade det dock vad beträffar klubbens önskemål.

– De ville jag skulle gå till HIF, men det ville inte jag. Eftersom jag redan hade flera kompisar i TFF, så var det inte så svårt.

I TFF inledde Anders mer eller mindre med att vara med om att slå ut MFF i cupen.

– Lite revanschkänsla var det, trots allt.

När sedan Tom Prahl tog över som tränare i TFF blev det allsvenskt spel från 1992.

– Härliga år även i TFF med Uefacupmatcherna mot Blackburn och Lazio som höjdpunkter.

Under MFF-tiden spelade Anders tolv landskamper, men det retar honom att det inte blev några till.

– Jag hoppades jag skulle slå farsan i någonting, eftersom han slutade på fjorton landskamper innan han åkte till Italien. Men det lyckades inte riktigt.

Anders Palmér betecknades, precis som fadern, som ”liten och späd”. Men det kompenserade han med rörlighet och blick för spelet. Och det förtjänar påpekas, att Anders under sin tid i MFF i princip aldrig var skadad.

– Elaka tungor säger det beror på att jag aldrig gick in i en närkamp. Kanske inte helt fel, men möjligen var det också för att jag hann undan innan ”smällen” kom.

Däremot fick han en ordentlig ”smäll” när han kom till sin första träning med MFF:s A-lag.

– Jag var där i god tid, bytte om och gick in i rummet intill för att putsa mina skor.

När han kom tillbaka låg alla kläderna på golvet. ”Va fan gör du, pågajävel?” sade en barsk stämma.

– Jag hade råkat hänga mina kläder på Krister Kristenssons plats och han markerade direkt vem som bestämde, berättar Anders.

Vintern 1981–82 var Anders utlånad till Vancouver i den amerikanska proffsligan.

– Det fanns många gamla storspelare i USA och Kanada. Peter Lorimer och George Best bland annat.

Vancouver ville att han skulle stanna.

– Men just då kände jag för att åka hem till MFF igen.

Först vid 47 års ålder avslutade Anders Palmér sin aktiva karriär. Då hade han efter MFF-tiden spelat med Oxie. Men han fick ett avbrott även där. Dels för att han ådrog sig sin första allvarliga skada, han bröt armen, men även för att MFF satte stopp.

– När jag blev assisterande tränare till Tom Prahl i MFF, så sade de åt mig att sluta ”med sånt skit”.

Därefter blev Anders tipselittränare i TFF. Och då fanns det möjlighet att spela igen.

– Pelister hörde av sig och jag tyckte det kunde vara kul att spela lite till.

Han fortsatte i Pelister, men då enbart som tränare. Under Anders tid gick Pelister från division 7 till division 3. Numera ägnar sig Anders Palmér helt åt MFF:s ungdomssektion där han har hand om fotbollsgymnasiet och är tränare för 16-årslaget.

 

Klubbar

1980–1981 Malmö FF
1981–1982 Vancouver Whitecaps (lån)
1982–1989 Malmö FF
1989–1994 Trelleborgs FF

 

Född: 15 mars 1974
Bor: Malmö
År i MFF: 1991–97, 2005–08
Antal matcher i MFF: 305
SM-guld: 0
Landskamper: 27

Från Svenstorp i division 5 till OS i Barcelona
– tidsmässigt var det en resa på två år

Hemma i Svenstorp var Anders redan som 15-åring etablerad i A-laget. Det var där som MFF:s Inge Blomberg hittade sin ”gräddbulle”. Då var Anders ordinarie i pojklandslaget.

Han spelade samtliga pojklandskamper 1990. Att flytta från gården på Österlen till Malmö som 16-åring var förstås inte lätt. Men Anders fann sig snabbt tillrätta.

– Jag spelade kvar i Svenstorp på hösten 1990, men tränade med MFF, säger Anders.

Redan året därpå var det dags för allsvensk debut som 17-åring.

– Jag fick hoppa in mot AIK, vi vann med 2–1, Leif Engqvist och Dan Corneliusson gjorde målen. Sin debutmatch minns man.

Det var i och för sig enda allsvenska insatsen det året, men därefter var Anders i högsta grad ordinarie.

– 1992 var det bara jag och Jonnie Fedel som spelade samtliga matcher.

Det året var också anmärkningsvärt, eftersom Anders Andersson var med i det svenska OS-laget i Barcelona. Åldersgränsen var 23 år, Anders var yngst med sina 18 år, men fick inte spela någon match. MFF hade ytterligare tre spelare i OS-truppen: Patrik ”Bjärred” Andersson, Henrik Nilsson och Jonas Axeldal.

Under åren i MFF spelade Anders Andersson mestadels på mittfältet, men fick även tjänstgöra både som mittback och forward.

När MFF mötte Nottingham i Uefacupen 1995 var det nära att man fick revansch för förlusten i Europacupfinalen. MFF spelade ut Nottingham, som då låg på tredje plats i Premier League och hade ett flertal landslagsmän. Den matchen kommer man ihåg framför allt för en sak – Anders Andersson.

– Många har sagt det till mig, och jag får nog hålla med, det var nog min bästa match i karriären.

Tyvärr räckte det bara till en seger med 2–1 – MFF borde ha gjort både fyra och fem mål – varför Nottinghams hemmaseger med 1–0 gav avancemang. Den matchen kan ha haft betydelse när Anders ett drygt år senare blev proffs i Blackburn.

– Det berodde nog mest på att Roy Hodgson var tränare där, men jag hade faktiskt även ett erbjudande från Nottingham

I Blackburn blev det bara en säsong, men sedan hade Anders tre mycket framgångsrika år i danska AaB Ålborg, med ett danskt mästerskap som följd.

Utlandstiden fortsatte med fem år i Portugal, tre i Benfi ca och två i Belenenses. Anders flyttade hem till MFF året efter laget hade tagit SM-guld. Så något sådant kan han inte stoltsera med.

Säsongen 2008 blev den sista för Anders del. Han bröt benet på en vårträning och hade sedan lite för bråttom att komma tillbaka. Det resulterade i att han inte erbjöds något nytt kontrakt. I stället för att varva ner beslöt Anders sig för att sluta med fotbollen.

– Ett svårt beslut, men när det väl var fattat har det bara varit positivt, säger Anders.

Tanken var att han skulle övergå till annan verksamhet, men fotbollen höll honom kvar, på ett ganska oväntat sätt. Numera är Anders Andersson en uppskattad expertkommentator på TV4.

– Det är helt underbart, fotbollen är ju det roligaste som finns och att få fortsätta med den har varit väldigt positivt.

Klubbar

1990–1997 Malmö FF
1997–1998 Blackburn Rovers
1998–2001 AaB
2001–2004 Benfica
2004–2005 Belenenses
2005–2008 Malmö FF

 

Född: 30 januari 1981
Bor: Brasilien
År i MFF: 2004–06
Antal matcher i MFF: 100
SM-guld: 1
Antal landskamper: 8 (för Brasilien)

 

En MFF:are i Brasiliens landslag lär inte hända
fler gånger. Afonso Alves förblir den ende

Nu var det förstås efter tiden i MFF som Afonso blev uttagen i det brasilianska

landslaget, men grunden lade han i Malmö.

Vid juletid 2003 blev det klart att Afonso lämnade Örgryte för MFF. Efter en något blygsam början lossnade det i andra bortamatchen mot Elfsborg. Då svarade Afonso för tre mål när MFF vann med 5–1.

Tränaren Tom Prahl valde att använda Afonso i en offensiv mittfältsroll till en början, men sedan blev det mest renodlat anfallsspel. Totalt gjorde Afonso tolv mål under sin första säsong och var naturligtvis i högsta grad bidragande till att MFF tog allsvenskt guld 2004 – det första på 16 år.

Året därpå ökade Afonso målskörden till 14 mål och utländska uppköpare blev allt vanligare på Malmö stadion.

På sommaren 2006 köptes Afonso av holländska Heerenveen för 40 miljoner kronor. I Holland gjorde Afonso stor succé med 34 mål den första säsongen. Det var i det läget Afonso blev uttagen i det brasilianska landslaget.

Samtidigt köpte Middlesbro honom för 155 miljoner kronor. Framgångarna uteblev dock i Premier League och när Middlesbro åkte ur på sommaren 2009 flyttade Afonso vidare till mer penningstinna Al-Sadd i Qatar.

Han blev kvar i landet i flera år och avslutade karriären 2015. Han bor nu åter i Brasilien, där han bland annat har en son från ett tidigt förhållande.

 

Klubbar

2001–2002 Atlético Mineiro
2002–2003 Örgryte IS
2004–2006 Malmö FF
2006–2008 Heerenveen
2008–2009 Middlesbrough
2009–2010 Al-Sadd Sports Club
2010–2012 Al-Rayyan
2012–2015 Al-Gharafa

* * *

I samband med MFF:s träningsläger i La Manga 2004 gjorde Sydsvenskan en film som numera har setts av tusentals:

https://www.youtube.com/watch?v=aGvOJmhF5T8

I rollerna: Afonso Alves och Hasse Mattisson.
Idé, manus och regi: Håkan Malmström.
Foto: Lars Brundin.

 

I samband med MFF:s 100-årsjubileum skrev jag om 100 MFF:are. Först som artikelserie i Sydsvenskan 2009 och sedan i bokform 2010.

Eftersom Sydsvenskan tagit bort artiklarna från sin hemsida och boken är helt slutsåld sedan flera år tillbaka, blir det här en möjlighet att återknyta bekantskapen med 100 MFF-profiler.

Intervjuerna är från 2009. När det gäller fakta har vissa korrigeringar gjorts.